Midsommarhelgen.

 

Vi har haft långledigt torsdag-söndag denna veckan och det har varit såå skönt! En liten men naggande god försmak på semestern kan man säga.

Två veckor kvar att jobba, sen är vi där! :)

Midsommarafton spenderade vi hos goda vänner med tävlingar, tipspromenad och förstås massa god mat och jordgubbar! Riktigt trevligt var det även om kvällen slutade med massa regn.

Dagen innan midsommarafton var dock snäppet bättre, inte bara vädermässigt.
Då gifte sig nämligen min älskade lillasyster Anna med sin sambo Erik! De hade en borgerlig vigsel med bara oss i närmaste familjen närvarande och efteråt hade vi en mysig kväll hemma hos dom med god mat och dryck.
Vi hade förstås fixat med bröllopspresenter och en överraskning för kvällen: de hämtades upp av en stor fet limousine som körde in dom till stan där de fick spendera natten på hotell.
Lite vardagslyx är ju aldrig fel och vi var alla avundsjuka på dom när de fick åka iväg med den där häftiga limon, den var så cool!
Sen vet jag  ju att frukosten på det hotellet är gudagod så den hade jag inte tackat nej till heller. ;)

Efter två dagars "kalasande" har vi sen mest varit hemma och tagit det lugnt. Det har varit jätteskönt och uppenbarligen något vi behövde båda två.
Imorgon är det nya tag och en ny arbetsvecka men nu kör vi nedräkning till semestern på riktigt! Gillart! :)


PS. Både Emil och Lill har kommit tillbaka efter deras "lilla" äventyr. Var de varit har vi inte en aning om men de var båda lite magra så de har nog inte ätit ordentligt medan de varit borta.
Nu jobbar de på att äta upp sig igen och har kommit in i den vanliga rutinen med att vara hemma för mat, kel och gos x antal timmar/dag. Är skönt att ha de små liven hemma igen. DS.

Saknade!

Sen i tisdags/onsdags förra veckan är våra älskade kissekatter ute på äventyr.
Emil kom hem i tisdags morse innan vi åkte till jobbet och då var han hungrig. När vi kom hem på eftermiddagen var han borta igen och utöver det lilla besöket har vi inte sett röken av nån av dom. Det är förvisso inte omöjligt att de varit hemma och ätit när vi antingen sovit eller varit på jobbet.

Det händer att de är borta så här en vecka men det tillhör inte vanligheterna och oftast är de inte borta samtidigt. Så det är klart att man börjar oroa sig när några dagar har gått.
Men lagom tills man är beredd att skicka ut en efterlysning på dom så brukar de dyka upp hemma igen. Trötta och keliga! ;)
Det blir lite tomt här hemma när de är borta så man saknar ju de små liven...

Det vore intressant att veta var de tar vägen när de är borta såhär i flera dagar. Tänk om man kunde sätta en liten gps-sändare på dom, det hade ju varit smidigt! ;)
Men, tills våra katter har fått någon form av gps-chip eller dylikt så kan vi helt enkelt bara gissa vad de har för sig och hoppas att de kommer hem snart igen!

Lills önskelista.

Jag undrar om Lill önskar sig en koja i julklapp? Hon gillar att krypa in i papperskassar som råkar ligga på golvet i alla fall... ;)

Emil, hösten 2011.

Vår fina Emil.
Man förstår vilken bedrift varje framsteg han gör är, efter att veterinären sade till oss att han inte har någon grundtillit till människor. Även om han har en bit kvar innan han kan känna sig bekväm med fler människor än mig och Johan omkring sig så gör han framsteg hela tiden.

Hemma är det han som bestämmer, Lill ligger alltid i underläge när de busar. Han är ju större än henne och har inga problem med att sätta henne på plats.
Men utomhus, då är han rädd för det mesta. Kattungar t.ex. ;)

I år har han gjort flera framsteg. Han har börjat komma fram för att hälsa och vilja bli klappad efter att han varit ute t.ex. Han har också infört speciella gosrutiner med oss. Det är platser och tillfällen då man vet att han är där för att gosa. Himla gulligt faktiskt.
På morgonen, i badrummet då han lägger sig på badrumsmattan. Gosdax.
På eftermiddagen, i sovrummet då han hoppar upp i vår säng. Gosdax.
Eller i soffan på kvällen. Gosdax.

Jag har lärt honom att en puss på huvudet inte är något farligt och så tränar vi på att lyfta honom lite då & då. Det gillar han sådär. Eller rättare sagt, han verkar inte riktigt förstå meningen med att bli upplyft. Han blir som en hösäck i famnen på en.
Men om jag passar på att lyfta honom, om så bara för att sätta honom i mitt knä, när vi gosar och han har kört igång stora spinningmaskineriet då kan det vara rätt ok att bli lyft. Han är fortfarande mer eller mindre som en hösäck i kroppen men han fortsätter ialla fall att spinna. Och då kan det ju inte vara så tokigt ändå? :)
Ja, vi får nog fortsätta och träna på det där. Men vi tar det i Emils takt, sakta men säkert. För vem har bråttom liksom?!

Finns det hjärterum...

Favoritsovplatsen; uppe på vitrinskåpet.

...Så finns det stjärterum. Ett motto våra kissar lever efter i allra högsta grad. ;)
Stackarna är inte så förtjusta över att husse & matte bjudit hem folk (läs: snickare) som  hamrar, sågar och väsnas i största allmänhet om dagarna så de flyr fältet på morgonkvisten och kommer inte hem förrän framåt kvällen.
Men det är nyttigt för dom, de måste lära sig att andra människor än husse & matte faktiskt också går att umgås med och dessutom börjar Lill få lite hängbuk så hon behöver ut och röra på sig lite. ;)
På grund av "kattjäveln" (katten som härjar här i byn och sätter skräck i bl.a. våra katter) har ju inte Lill vågat vara ute så mycket i vår och sommar så hon har gått och blivit lite rund om magen, pluttan...
Igår hade hon tydligen lite närkontakt med den dessutom. Johan hörde att det var bråk i ladan och gick dit, när han öppnade porten mötte han "kattjäveln" som nästan flög ut och efter kom Lill. Kanske har hon sagt ifrån nu?
Hoppas verkligen det, men tyvärr tror jag inte det för den här katten är helt galen och slåss mer än gärna mot andra katter. :/

Påtal om något helt annat nu.
Takbygget går framåt men det finns inte något att visa för er här i bloggen än för taket är helt täckt av presenningar så jag vet knappt själv hur det ser ut.
Säkra källor säger dock att vi numera har ett tak på framsidan igen. Det är "bara" takpannor, vindskivor m.m. som ska upp för att det ska vara komplett. Men först ska det nya taket (inkl takstolar m.m.) till kupan byggas och sättas upp. Då kommer man äntligen få se början till husets nya look!

Utomhusmys!

Emil och Lill har börjat göra oss sällskap när vi är ute i trädgården och påtar.
I lördags t.ex. höll de koll på mig medan jag rensade bland hallonbuskarna...

Först satt de båda på stenmuren men plötsligt hoppade Emil upp på fågelholken längst ner på laduväggen. Därifrån hoppade han vidare till fågelholken högst upp...

...För att tillslut hoppa upp på taket. Hmm, ja det är inte första gången Emil är uppe och utforskar världen på hög höjd så jag blev inte så förvånad.

Från taket är det inte så långt ner till marken så jag visste att han kunde ta sig ned utan problem (and so he did...busfröet!).

Väl nere på marken igen la han sig nedanför valnötsträdet och spanade lite (på lagom avstånd för att hålla koll på mig och den läskiga skottkärran).

Lill föredrog också när Emil var nere på marken igen. Då kunde även hon lägga sig ner och spana läget lite.

Det är så himla mysigt att se dom utomhus där de kan springa av sig och busa utan man behöver oroa sig för att de ska springa sönder något (en del krukor på fönsterbänken har ju åkt i golvet vid deras framfart) och där det inte spelar någon roll var de kloar.
Framförallt så ser man ju att de mår bra och älskar att vara ute!
Och det är ju helt förståeligt, för vem njuter inte av att äntligen få kunna vara ute utan att frysa halvt ihjäl, efter denna långa vinter!? :)

Kattjäveln!

Nej, det är varken Lill eller Emil som orsakat rubriken.
Det är en annan katt här i byn som sedan ungefär ett halvår tillbaka ställer till med elakheter för våra katter och även en grannes katt.
Den skrämmer livet ur dom, jagar dom, kommer in och äter upp deras mat, doftmarkerar (sprayar urin) inne hos oss o.s.v.
Häromkvällen kom Lill inrusande blodig på både höger fram- och baktass.
Hon har blivit biten.

Stackars lilla Lill-strumpan!

Hur vet vi att det är just denna katt?

• Vi har fångat den på film när den går in till oss.
  
• Vi har sett den jaga våra katter
• Vi har själva jagat ut den när den varit inne hos oss
• Problemen började uppstå samtidigt som vi uppmärksammade denna "nya" katt i byn

Alltså jag blir så jäääävla förbannad!
Vad sjutton ska man göra åt detta problem?
Just nu har vi en stackars Lill som ligger med svullen baktass, hon haltar illa och är inte speciellt sugen på att umgås.
Hon som är världens socialaste kelgris i vanliga fall!!!
Det skär så i mitt hjärta att se henne så här och jag vet att hon inte gärna vill gå ut sen tidigare p.g.a. det som denna kattjävel gjort. Hur ska det då bli nu?
Jag vill att mina katter ska kunna få springa fritt ute utan att vara rädda!

Vi riggade ju en webbkamera med rörelsesensor (avancerat, I know!) när vi började få problem med denna kattjävel och har tack vare det bilder på katten. Funderar på att ta några bilder och gå runt i byn för att se om man kan hitta ägaren och i så fall påtala problemet.
Kan man, om man hittar ägaren, be om att katten ska avlivas?
Tips och råd tas tacksamt emot för detta funkar inte längre.

Hipp hipp hurra!

Emil på favvostället, ovanpå vitrinskåpet (mattes kamerablixt är dock inte uppskattad).

Idag är det Emils dag här hemma för idag var det nämligen två år sen vi hämtade hem honom från katthemmet. Det betyder också att vår lille kille numera är (ca) 3,5 år!

Kissarna fick makrill till middag dagen till ära och det var lika populärt som alltid. :)

En vacker ros, fotad i somras, vill jag också skicka min kära farmor som fyller år idag!

Stort grattis till dig farmor och kram från oss på Öland! :)

Efterlyses!

En slug och mordisk jägare har idag levt loppan i husses och mattes sovrum.
En fågel har fått sätta livet till och det enda spår som fanns kvar av den när vi kom hem var en hel massa fjädrar och dun, lite blodfläckar och en halv vinge. I vår säng. Usch. :/

Med tanke på att den här sötnosen plockade in två fåglar igår sätter både jag & Johan alla våra pengar på att det är hon som ligger bakom illdådet.
Fy skäms Lill!
Ibland är det synd att hon är så fruktansvärt söt så det är svårt att vara arg på henne någon längre stund. ;)

Ett besök hos veterinären.

Lill-toka...

Idag hade vi tid hos veterinären för både Emil och Lill, de skulle dels få varsin vaccinationsspruta (mot kattpest och kattsnuva) och dels skulle de bli chip-märkta.

Chip-märkningen är ju bra om de springer bort, de är visserligen redan id-märkta i örat men en id-märkning kan vara svårläst efter ett par år. Dessutom vill vi prova på en speciellt sorts kattlucka som man kan programmera att bara öppna sig för våra katter tack vare detta chippet.

På så vis har vi tänkt bli av med oinbjudna kattskrällen som både skrämmer slag på våra kissar och äter upp deras mat.

...ligger hellre hemma framför brasan än åker till veterinären.

Vi visste sen tidigare att det inte skulle bli något enkelt jobb att få in Emil i transportburen, Lill är ju mer lätthanterlig och medgörlig så henne var vi inte lika oroliga för.
Det blev också ett litet helvete att få med oss Emil och även om Lill inte var så sugen på att bli instängd i transportburen så gick det lättare.
Sen satt hon däremot och ylade som en mindre hund hela vägen till veterinären...

Vår fina och kloka Emilson.

Väl framme hos veterinären gick det ungefär som väntat. Lill fräste åt veterinären när hon fick vaccinationen och chippet medan Emil fick panik och fick bli infångad med håv för att de skulle kunna ge honom de två sprutorna.
Vi pratade med veterinären om att de är just "katthems-katter" och att vi inte vet vad de råkat ut för innan de kom till katthemmet. Hon sa att när det gäller Emil kan man ju bara tänka sig, för han verkar inte ha någon grundtillit till människor.
Jag ville nästan börja gråta. Vår älskade lilla Emilson, som så himla duktigt vågat visa mer och mer förtroende för oss och speciellt de senaste veckorna visat vilken riktig kelgris han innerst inne är. Har vi förstört det förtroende vi byggt upp för honom nu?
Jag hoppas verkligen inte det för han är en sån fantastisk och underbar kille som förtjänar all kärlek, gos och ompyssling i världen!
Om han ändå bara kunde förstå att vi gör allt för hans och Lills bästa.

Såhär ska livet va!

Ikväll har Emil mest legat under vår säng och inte velat vara i närheten av oss. Lill däremot är lika gosig som förut.
Så fort vi öppnade kattluckan däremot så stack de ut båda två, de gillar inte när vi stänger den och tvingar dom att hålla sig inomhus, som vi var tvungna att göra igår kväll för att de skulle vara hemma idag när vi skulle åka.

Nu håller vi tummarna för att Emil förlåtit oss till imorgon och vill gosa som vanligt igen.

Sötnosarna.

Nu har vi haft båda våra missar i över 1,5 år så vi kan deras personligheter och dagliga rutiner rätt så bra vid det här laget.

Lill är den modiga och definitivt mest keliga. Det är hon som utforskar var de bästa sovplatserna finns i huset, sen brukar Emil testa (och ta över) dom efter ett tag.
Just nu är det fönsterbänken i vårt sovrum som gäller. Den är rätt bred och har utsikt över hela tomten på baksidan av huset.
Jag har lagt dit en av deras kuddar så det ska bli lite mer bekvämt och det verkar vara uppskattat.
Hon älskar dessutom att bli kliad på magen! Har man klappat henne en stund (oavsett om hon står eller ligger ner) så brukar hon tillslut hamna på rygg med magen upp i vädret. Då mår hon, lilltjejen. :)

Även Emil har insett att fönsterbänken är en rätt trevlig plats att sova på, men än så länge ligger han helst där om Lill ligger där.
De gillar varann väldigt mycket; sover gärna ihop, utforskar området runt huset tillsammans, busar och tvättar varann. De är så söta tillsammans så man bara smälter!

Emil är försiktigare än Lill men är superkelig när han väl är på det humöret. Då blir man så glad!
Han lägger sig inte på rygg lika gärna som Lill, men det händer. Oftast vill han bli struken från ögonen och sen över resten av huvudet. Då spinner han rejält! :)
Det ligger mycket psykologi och arbete bakom det förtroende vi har byggt upp hos Emil och det återstår mycket jobb än för att han ska våga lita helt på oss (och mer på människor överhuvudtaget). Men det får ta den tid det tar. Vi är stolta för alla framsteg han gör.

Framförallt Lill gillar inte när vi åker iväg och lämnar dom några dagar (som t.ex. när vi är iväg på racehelgerna). Förmodligen saknar hon goset. ;)
Senast vi var iväg visade hon sitt missnöje när vi var hemma igen, då ville hon inte komma och hälsa när vi träffades på morgonen.
I vanliga fall möter hon oss vid dörren när vi kommer hem efter jobbet, såvida hon är hemma själv då förstås...
Lite senare på eftermiddagen var vi förlåtna och då fick vi ta igen allt gos vi missat när vi var borta. ;)

I förra veckan köpte jag en ny "leksak" till mina små älsklingar.
Jag tycker egentligen de här schabraken är rätt fula men denna var åtminstone stilren i svart och beige och den var dessutom på rea (halva priset!) på Djurmagazinet.
Lill var först (så klart) med att utforska den och Emil kollade in den några dagar senare.
Den verkar vara godkänd både till att ligga i/på och kloa på. Sicken tur då, så jag inte köpte den här "lilla" saken helt i onödan...

Kattäventyr idag.

Igår pratade jag med veterinären igen eftersom Emil inte blivit bättre. Det visade sig att han inte fått antibiotika innan, som vi trodde, utan han har bara ätit smärtstillande.
Veterinären trodde att han fått en inflammation i benet och därför ska vi nu ge honom antibiotika och smärtstillande samt att han ska fortsätta vila.
Vad en utekatt tycker om utegångsförbud fick vi ju erfara förra veckan (det var inte populärt) så vi får väl se hur denna veckan går...
Den har ju börjat bra (not!).

Emil-bus

Imorse släppte vi ut Lill så hon skulle få springa av sig lite (och därmed förhoppnings inte busa med Emil så mycket sen på kvällen) och ställde om kattluckan så det inte gick att gå ut men däremot gå in.

Lill-stumpan

Ikväll när vi kom hem hittade vi Lill inne tillsammans med en främmande (!!) katt (som faktiskt var lite lik Emil). Emil däremot såg vi inte skymten av.
Den främmande katten gillade inte alls att vara instängd (den kände säkert att den var på andra katters revir) så vi släppte ut den direkt.
På kattluckan såg vi skrapmärken och lite blodspår. Vi gissar att det är den främmande katten som förtvivlat försökt ta sig ut, men inte lyckats.
En som däremot lyckats ta sig ut, hur har vi ingen aning om, är Emil.
En liten stund senare kom han nämligen springande mot kattluckan och ville komma in.
Jag och Johan bara stod som två fånar och undrade vad som egentligen försigått här hemma idag... Men, vi var samtidigt väldigt lyckliga över att Emil överhuvudtaget kom hem igen. Man vet ju inte riktigt med honom.
Han älskar ju att vara ute och ibland tror man att han nästan skulle kunna klara sig lika bra utan oss.
Men, kanske har han gått och blivit en liten kelgris under veckan han haft utegångsförbud och alltmer börjat förstå att husse och matte inte är så tokiga ändå.

Det blev en dag på djursjukhuset.

Emil vilar ut i soffan framför en tänd brasa efter dagens, inte så roliga, äventyr.

Imorse möttes vi av en halt kisse här hemma. Emil stackarn har igår kväll eller i natt skadat sig på något vis så att han inte ville stödja på vänstertassen alls.
Vi blev förstås oroliga, man har ju ingen aning om det är nått brutet eller vad som är fel, så jag ringde veterinären och vi fick en tid vid 11.30. Emil sprang under tiden upp till klädkammaren och gömde sig.
När det började bli dags att åka gick vi upp med transportburen och skulle försöka få in honom i den. Ni kan ju gissa hur lätt det var att fånga in en halvskygg, skadad kisse som dessutom hade ont. Han bara fräste åt oss och ville definitivt inte sitta i nån transportbur.
Efter några försök lyckades tillslut Johan få in honom i buren och vi gav oss iväg.

Väl framme på djursjukhuset gav veterinären Emil lugnande medel (hur hon lyckades vet jag inte, men han hade inte varit speciellt samarbetsvillig sa hon) så hon sedan kunde undersöka honom i lugn och ro.
Det var inget brutet och inget ormbett kunde hon säga ganska så snart, men hon såg att han hade ont när hon rörde ett visst ställe på frambenet. Så det blev röntgen för att ta det säkra före det osäkra.
En stund senare kom svaren därifrån och de visade att allt var bra så förmodligen har han skadat nån mjukdel i benet, typ en sträckning eller stukning.
Efter tre timmar på djursjukhuset fick vi åka hem med en tjurig Emil och ett recept på smärtstillande/antiinflammatoriskt.
Besöket gick på 3000kr (det var självklart dyrare eftersom vi var där på en lördag som räknas som jourtid) men förhoppningsvis täcker försäkringen hälften av beloppet ialla fall.
Det är inte billigt att besöka farbror doktorn minsann, men vad gör man inte för att sina små älsklingar ska må bra?

Hemma igen gick Emil och la sig under vår säng och vi undrade om dagens händelser gjort honom skygg för oss igen. Vi har fått jobba hårt för att vinna hans förtroende, kanske det var tappat nu?
Men nu för en stund sen skedde så ett litet mirakel; jag satt och pratade med honom samtidigt som jag satt här framför bloggen och då kom han fram till mig och ville bli klappad!
Sen gick han bort till soffan, hoppade upp och lade sig på favoritkudden. Det var bara för mig att sätta mig brevid och börja gosa, gissa hur lycklig jag blev då?!! :) Johan kom också och fick gosa och Emil spann loss.
Att få höra honom spinna efter allt som hänt idag kändes fantastiskt, vår älskade Emilson förstod kanske att vi bara ville honom väl ändå. :)

Hjälp Katthemmet Kompis!

Foto: Räddningstjänsten

I fredags brann Katthemmet Kompis, katthemmet där vi hämtat våra älskade katter Emil och Lill, ned till grunden.
Många katter blev räddade och några sprang till skogs men tyvärr fick även några sätta livet till.
Nu är katthemmet i stort behov av kattmat, sand, filtar, transportburar, kattlådor, skålar, leksaker, virkon (desinfektionsmedel) och förstås pengar.

Jag vill med detta inlägg sprida informationen om det fruktansvärda som hänt, och kanske lyckas få åtminstone en person att ge ett bidrag till katthemmet. Inga bidrag är för små eller för stora!
Själva ska vi skänka pengar och eventuellt även saker till katterna. Vi gör vad vi kan för att hjälpa katthemmet som gör ett sånt fantastiskt arbete för utsatta och hemlösa katter.

Vill du ge ett bidrag till Katthemmet Kompis?
Sätt då in pengar på deras PG-konto 35 74 82-9.

Läs mer om branden på Katthemmet Kompis hemsida, deras blogg, eller i tidningen Barometern.

Duktig kisse....?

Häromkvällen började Lill jaga en fluga som irrade runt i golvlampan i vardagsrummet. Eftersom vi haft denna (IKEA)lampan sen vi flyttade till vår första lägenhet för en sisådär 7,5 år sen och jag gärna vill ha en ny så sa jag till Johan att det inte gjorde nått om hon hade sönder den. Lill måste hört vad jag sa för hon tog mig verkligen på orden...

En stund senare har jag & Johan förflyttat oss en våning upp när vi hör att Lill har något bus för sig så Johan går ner och kollar.
Lill har då tagit ett skutt efter flugan och hängt sig med klorna i lampan, ca 1,5 m över golvet. Eftersom lampan är gjord i papp höll den förstås inte för hennes tyngd utan gick sönder. Oj då... Sicken osis.... (NOT! ;))
Så nu är jag på jakt efter en ny golvlampa. Tack för hjälpen Lill! :)

När katten är borta...

...dansar råttorna på bordet. Fast i detta fall var det; när husse & matte är borta lägger sig katterna och sover i husses & mattes säng. Något de typ aldrig gjort förut (och vi varit väldigt tacksamma över) så det var tur att jag bäddade sängen imorse.
När jag bodde hemma hos mamma & pappa lät jag alltid vår hund sova i min säng vilket förstås resulterade i en del sand och småsten i sängen och att jag fick loppbett. Jag hade tänkt slippa det nu, men så länge vi har överkastet på så tror jag vi klarar oss.

Imorgon ska vi in till stan och shoppa inför maskeraden på lördag. Vi är ute i sista sekund, jag vet, men jag tror vi hittar något bra. Jag har lite idéer (tack vare era tips och en del surfande på nätet) så det löser vi nog.
På kvällen är vi bjudna hem till Karro & Jens (Johans syster med sambo). Ska bli jättetrevligt och så får jag ju träffa deras lilla kattunge Agassi också!

Ni har väl inte missat att det är fredagen den 13:e imorgon? Jag är inte speciellt vidskeplig av mig men visst är jag lite extra nervös för att något oturligt ska hända just denna dag. Vi får hoppas att det blir en helt vanlig fredag, eller vad säger ni? :)

Dagens lärdom.

Om det luktar som att ett djur gått och dött i ditt hem så är det förmodligen så.

Ännu en död näbbmus är hittad och svaret på gåtan vad som luktade så illa är funnet.

Fredag och snart helg. Underbart!

Hösten är verkligen kommen. Nu är det så pass kallt ute så vi har fått sätta på luftvärmepumpen för att få en behaglig temperatur här inne. Lill hittade genast bästa stället att vara på; i husses famn en bit från luftvärmepumpen, där varm luft kommer strömmande emot henne. Mmm... här kan man sova gott, tyckte Lill. ;)

Emil är inte riktigt samma knäkatt som Lill är, än ialla fall. Men vi jobbar på det. ;) Därför trivs han bättre i sin egna eller Lills korg, som vi placerat på lagom avstånd från luftvärmepumpen. Varmt och skönt där med + bra uppsikt över vardagsrummet.
Häromdagen plockade jag ut en död mus (de är rätt stora kunde jag samtidigt konstatera!) och en död näbbmus ur vardagsrummet. Näbbmusen har förmodligen Lill plockat in, hon verkar ju vara storjägarn av de båda, men musen kan någon av dom kanske ha fångat inomhus! Jag har nämligen hört möss springa på taket och de behöver ju inte så stora utrymmen för att ta sig in. Så i så fall, bra jobbat kissarna!! :D

Äntligen fredag! Så har jag alltid känt när jag jobbat, dels för den speciella fredagskänslan som brukar infinna sig bland alla arbetskompisar och dels förstås för att man har två dagars härlig ledighet att se fram emot.
Nu för tiden tänker jag fortfarande "äntligen fredag!" när jag vaknar på fredagsmornarna, men jag har förstås inga arbetskompisar här hemma som kan hjälpa mig med fredagskänslan. Jag ser däremot fram emot fredagseftermiddagen då Johan kommer hem och vi kommer ha två dagars ledighet tillsammans framför oss.
Eller hmm, ledighet kanske man inte ska kalla det. Det brukar ju oftast vara fullt upp med snickrande och målande här hemma på helgerna. Men jag har ialla fall sällskap och det jag så glad för (det behövs inte mycket för att göra mig glad nu för tiden.... ;))!

Idag har jag tänkt städa, tvätta, åka med skräp till återvinningen och måla. Undrar om jag kommer hinna med allt? Är jag snabb och effektiv så kanske...
Ikväll blir det filmkväll här hemma. Johan har äntligen köpt ett riktig bioduk till vår projektor så den ska monteras i taket när han kommer hem i eftermiddag. Vi har haft en rullgardin från IKEA som duk ett tag nu, i väntan på att Johan skulle hitta den ultimata bioduken men nu är den alltså funnen och inhandlad så nu blir det äkta biokänsla här hemma! Gött!
Imorgon ska vi skrika oss hesa när vi hejar på Sverige i matchen mot Danmark. Blir det fortsatt VM-spel för Sverige eller inte? Matchens visas på kanal 5 kl 19.30. Ni missar den väl inte?

Växlande väderlek.

Igår hade vi sommar med blå himmel, strålande solsken och runt 23 grader varmt. Idag är det höst med en gråmulen himmel, regn och kyliga vindar. Det är snabba vändningar, man får hoppas att solen och värmen kommer tillbaka lika snabbt som den försvann...

Igår hade vi målarstuga här hemma, Johan målade på huset och jag på garaget. Idag, med tanke på vädret, blir det inte lika mycket gjort men det är rätt skönt det med. Vi sitter framför varsin dator, dricker en stor kopp te och så har jag tänt lite ljus. Det är visserligen inte mörkt ute än men det är så mysigt med tända ljus så jag kunde inte låta bli. Höstrusk ute = myspys inne ju!! :)

I torsdags var det dax för Johan att köra banracing igen och vi åkte till Anderstorp raceway för ett tre-timmars "kör-så-mycket-du-vill-pass". Johan var, som vanligt bakom ratten på Nissan och på en racingbana, som ett barn på julafton och mycket nöjd med bilen. Fast det är klart, det finns alltid justeringar att göra och nya bildelar att köpa... ;)
Jag gick, som vanligt, runt om banan med kameran i högsta hugg och fotade hejvilt. Provade lite olika inställningar på kameran och blev nöjd med kanske tio kort av etthundrafemtio... Mina krav höjs hela tiden och jag är fruktansvärt irriterad på att jag inte lyckas få till det som jag vill!

Såhär ska det se ut! Oskärpa runtom bilen, fokus på bilen och fälgarna "snurrande" så man ser att det är rörelse i bilden. Mer sånt, tack!

Jag har faktiskt anmält mig till en fotokurs på Folkuniversitetet som startar i slutet av september men fick en reservplats tyvärr så det är ju inte alls säkert att jag kommer med. Om inte så tänker jag se till att skaffa mig en plats till nästa kursstart istället.

Jägar'n.

De senaste två veckorna har vår honkatt Lill uppmärksammat oss på vilken duktig jägare hon är. Jag tror dock vi inte riktigt visat den uppskattning hon förväntat sig. Jag vet, vi är så otacksamma! ;)

Hon har vid två tillfällen kommit hem med levande fåglar. Den ena släppte hon i princip i Johans hand så han kunde släppa ut den igen (om den överlevde sen vete sjutton). Den andra släppte hon i matrummet/vardagsrummet och den försökte då genast flyga ut genom ett av våra stora fönster. Lill for förstås efter och välte ner vår fina (och dyra!) keramikfyr av Långe Erik (fyren på norra Öland) som gick sönder. Vad kan man göra mer än att svära tyst för sig själv liksom?
Sen kom hon hem med en liten ödla två dagar i rad. De levde också och jag fick rädda dom från hennes dödslek.
Igår kom hon med en liten näbbmus till mig när jag stod och målade. Den släppte hon också och medan jag stal hennes uppmärksamhet lyckades den smita från henne. Gissa om jag var glad att jag stod utomhus när hon kom med den, så hon inte släppte den inomhus?!
Hmm, ska hon fortsätta såhär är det väl kanske bara en tidsfråga innan vi får in levande möss i huset... :/ Tack och lov har inte Emil fått för sig att visa oss sina jakttroféer än!!

Söndag kväll och trött.

I lördags vajade svenska flaggan i topp på vår flaggstång men så mycket mer nationaldagsfirande än så blev det inte här hos oss. Vi såg Sverige förlora mot Danmark i fotbollen (med ett skitmål!) och det tog liksom udden av "heja-Sverige" känslan man hade innan matchen. Vi får verkligen hoppas det går bättre för landslaget framöver, om vi ska få vara med i VM överhuvudtaget... :/

Jag var ju på sommarfest med jobbet i fredags, lite "sista-kvällen-med-gänget" och det kändes både tungt och sorgligt men de tankarna var det bara att slå undan och ha kul så länge det varade istället. Vi åt god mat och hade frågesport med gamla minnen från förr. Det blev många skratt, lite tårar och så förbannade vi nog företaget både en och tre gånger för att de lägger ner vårt kontor. Men men. Det blev en lyckad kväll ialla fall!

Medan jag var iväg på fest låg Emil och Lill hemma och gosade. Johan lyckades smyga fram med kameran och knäppa av några bilder. Så söta de är, Emil håller om Lill och sen tvättade de varandra på huvudet.

I helgen har vi varit duktiga och fått mycket gjort här hemma! Vi har klippt gräsmattan, städat altanen, tvättat utemöblerna, målat ribb, skruvat gipsskivor och eldat en massa bråte (bl.a. små virkesbitar som blivit över från garagebygget och trädgrenar efter min vårstädning av tomten). Skönt att bli av med allt "skräp", äntligen.
När det gäller garagebygget så kommer jag ha grundmålat klart all ribb på tisdag och Johan är så gott som färdig med skruvandet av gipsskivor också och det känns så skönt! Lite som ett delmål som är klart.

Grannens dotter kom över med en bukett pioner till mig då de ska gräva bort dom och tyckte att jag kunde få några blommor istället för att de bara slängdes. Jag blev så glad, de är ju superfina!

Ikväll tänkte vi gosa ner oss i soffan och se en film. Ska bli skönt att få sitta och slappa efter allt jobb.
Imorgon är det ny vecka, nya tag!