Kattäventyr idag.

Igår pratade jag med veterinären igen eftersom Emil inte blivit bättre. Det visade sig att han inte fått antibiotika innan, som vi trodde, utan han har bara ätit smärtstillande.
Veterinären trodde att han fått en inflammation i benet och därför ska vi nu ge honom antibiotika och smärtstillande samt att han ska fortsätta vila.
Vad en utekatt tycker om utegångsförbud fick vi ju erfara förra veckan (det var inte populärt) så vi får väl se hur denna veckan går...
Den har ju börjat bra (not!).

Emil-bus

Imorse släppte vi ut Lill så hon skulle få springa av sig lite (och därmed förhoppnings inte busa med Emil så mycket sen på kvällen) och ställde om kattluckan så det inte gick att gå ut men däremot gå in.

Lill-stumpan

Ikväll när vi kom hem hittade vi Lill inne tillsammans med en främmande (!!) katt (som faktiskt var lite lik Emil). Emil däremot såg vi inte skymten av.
Den främmande katten gillade inte alls att vara instängd (den kände säkert att den var på andra katters revir) så vi släppte ut den direkt.
På kattluckan såg vi skrapmärken och lite blodspår. Vi gissar att det är den främmande katten som förtvivlat försökt ta sig ut, men inte lyckats.
En som däremot lyckats ta sig ut, hur har vi ingen aning om, är Emil.
En liten stund senare kom han nämligen springande mot kattluckan och ville komma in.
Jag och Johan bara stod som två fånar och undrade vad som egentligen försigått här hemma idag... Men, vi var samtidigt väldigt lyckliga över att Emil överhuvudtaget kom hem igen. Man vet ju inte riktigt med honom.
Han älskar ju att vara ute och ibland tror man att han nästan skulle kunna klara sig lika bra utan oss.
Men, kanske har han gått och blivit en liten kelgris under veckan han haft utegångsförbud och alltmer börjat förstå att husse och matte inte är så tokiga ändå.