Första advent.

I helgen har jag städat lite extra eftersom det är första advent och allt. T.ex. så har jag tvättat alla fönster på huset och jag blir lika tacksam för att vi har treglas-fönster varje gång jag gör det. :) Såå skönt att bara behöva tvätta in- och utsida och slippa mittemellan!
För första gången i mitt liv har jag bytt till julgardiner och det gav verkligen en extra julmys känsla. Är så nöjd över mina fina gardiner som jag köpte på Åhléns. Sen har jag förstås ställt upp adventsljusstakar och hängt upp stjärnor i fönstrena. Så nu har verkligen julkänslan infunnit sig här hemma.
Igår kväll hade vi Andreas, Marie & Ellen över på middag och då drack vi årets första glögg och åt pepparkakor. Gott!

Kommande veckan är fullbokad; jag ska sitta barnvakt åt grannens tre barn imorgon medan Johan ska meka med Opeln. Sen har jag träning och ett heldagsbesök för en kurs i Växjö inbokat medan Johan ska jobba extra och sist men inte minst har vi vårat andra besök på Katthemmet Kompis inplanerat på torsdag. Då ska vi träffa Emil igen och bekanta oss lite mer med honom. Det ser vi fram emot!

Husse och matte to be...

Vi har bestämt oss! Det blir bondkatten Emil som kommer flytta hem till oss. Om tre veckor är det tänkt att han ska flytta in. Om vi kan vänta så länge d.v.s.... ;)

Fullt ös medvetslös.

Klockan är snart 22:00 och vi har nyss kommit hem. Jag är helt slut, denna veckan har verkligen varit påfrestande och ännu är den inte slut! Jag ska uppdatera er lite om vad som hänt...

Den externa hårddisken: Johan fixade och trixade och efter mycket om och men fick vi över våra foton på CD-skivor. Vi ska egentligen göra en back-up på CD varje månad eller nått, men det blir bara inte av. Nu funkar ialla fall hårddisken som den ska igen, med foton och allt kvar, och det tackar jag min tekniska support (läs Johan) för! :)

Semesterbilderna: Jag har tyvärr inte hunnit titta på dom något alls sen förra måndagen! Det är jättetråkigt, dels för att jag knappt sett dom själv än men också dels för att jag vill visa er som jag vet ser fram emot att få se lite bilder från vår bröllopsresa. Men det har verkligen varit fullt upp med annat sen vi kom hem och så hände ju allt det där med den externa hårddisken också... Man blir så trött ibland. Men så ni vet ialla fall, jag ska försöka få upp lite bilder så fort jag kan!

Merlin: Allt gick bra, eller hur man nu ska säga, i måndags. Det var lugnt och stillsamt, men vi grät förstås en massa. Man var inte riktigt sig själv resten av dagen sen. Såhär några dagar efteråt kan jag konstatera att min hjärna trycker undan hela händelsen och sorgen, som om inget har hänt ungefär. Förmodligen för att jag ska fungera normalt över huvudtaget. Men visst kommer tårarna om jag tänker på honom och att han inte längre finns med oss, det är jättejobbigt...

Vi utökar familjen: Nej, det är ingen bebis på gång men däremot ett husdjur. Jag & Johan har sen en tid tillbaka pratat om att skaffa katt och idag var vi på Katthemmet Kompis i Nybro och tittade på deras katter. Vi är intresserade av en ungkatt eller vuxen katt och genom att skaffa en från ett katthem hjälper vi ju även en övergiven katt till ett nytt hem. Vi har tre stycken kandidater som vi funderar på, så jag får återkomma med hur det går.

Mitt jobb: Imorgon är det möte på mitt jobb och vi ska förhoppningsvis få besked om våra uppsägningar då. Vi är ju fortfarande bara varslade (men vet att vi kommer bli uppsagda) så efter två månader i ovisshet hoppas vi få mer info på detta mötet. Ännu en tung arbetsdag imorgon alltså, men vi får hålla tummarna att facket förhandlat fram en bra deal åt oss.

Nu är klockan 22:26 och jag måste verkligen hoppa i säng nu. Natti natti på er.

Min älskade Merlin.

Det här skulle bli ett fint inlägg som beskriver min familjs älskade hund Merlin, som tyvärr måste lämna oss imorgon då han blivit gammal och sjuk. Men när jag försöker skriva så låser sig orden för mig och jag får inte fram något alls. Istället blir jag bara ledsen och arg. För att han måste lämna oss. För att han blivit sjuk och inte orkar med längre.
Jag vet att det vi gör är för hans skull och för hans bästa. Men det gör så fruktansvärt ont i mig att behöva tänka på hur mycket jag kommer att sakna honom.
Att aldrig mer se honom komma springande emot mig med viftande svans, när jag kommer hem till mamma & pappa.
Att aldrig mer kunna se in i hans mörkbruna snälla ögon, bli pussad över hela ansiktet, dra fingrarna genom hans päls och pussa tillbaka på hans mjuka öron. Aldrig mer.

En dag kommer jag att le åt alla minnen jag har med Merlin, men just nu får de bara mig att gråta.
Min älskade snutt, som han berikat mitt liv och vad vi gått igenom tillsammans. En flytt från Stockholm till Öland, hela min tonårstid med allt det innebär, när jag träffade den stora kärleken...
Merlin har tröstat mig många gånger, pussat bort många tårar som runnit ner för mina kinder. Han gjorde det senast häromdagen när jag grät efter att vi beslutat oss för att låta honom få somna in...
Han fick alltid sova i min säng när jag bodde hemma. Det var bara jag i familjen som lät honom göra det, de andra ville inte ha sand och loppor i sängen (konstigt va?! ;)). Men för mig övervägde fördelarna nackdelarna och därför sov också Merlin hos mig.
Jag tänker också på när han kom till oss som valp, hösten 1994. Han var busig, hade ett kort skägg som spretade åt alla håll och stora öron. Han var alldeles oemotståndligt söt.

Det har gått 14 år sen dess. Merlin har varit med mig i över halva mitt liv och jag älskar honom så oerhört mycket. Det är väl därför det gör så ont nu och jag vet att saknaden kommer bli så stor. Men det är för hans bästa, jag vet det. Men han kommer lämna ett stort tomrum i mitt hjärta. Min fantastiska vovve.

Houston, we have a problem.

Jag gillar inte när datorerna hemma krånglar och just nu är det precis vad dom gör.
Bilden ovan föreställer vår externa hårddisk som nu helt plötsligt gått in i något den kallar "emergency mode". Varför vet vi inte och Johan har därför skruvat isär den för att kolla läget lite. Han är ju väldigt teknisk Johan, så jag är inte orolig för att han ska förstöra något direkt (efter åtta år tillsammans har jag vant mig vid hans isärskruvande av tekniska prylar) men däremot är jag väldigt oroad över att den externa hårddisken börjar krångla. Vi har ju t.ex. alla våra foton sparade i den och jag vet inte vad jag gör om den craschar och allt går förlorat. Men om vi säger såhär: just nu är risken överhängande att jag tar burkj*veln och slänger ut den från balkongen och sen springer ut och hugger den i smådelar med yxan. Sen är det lite annat småtjafs som strular också... *suck*
Jag andas djupa andetag för att coola ner mig lite. Men om vi säger såhär; den som muckar med mig nu gör det på egen risk.

Bambi på hal is.

För nio och ett halvt år sen tog jag körkort. Det betyder att för nio och lite mer än ett halvt år sen gjorde jag min halkkörning.
Med tanke på att det sen dess har skett klimatförändringar som gör att vi inte får speciellt mycket till vinter i denna sydöstra del av Sverige och att jag dessutom gått och blivit mer eller mindre senil så kan ni säkert själva lista ut vad resultatet blir; Ångest vid halt väglag och inte minns jag hur fasen man ska hantera en bil som är på väg att köra av vägen i halkan.
Detta var hursomhelst vad jag utsattes för igår morse.
Jag visste att det var halt och körde försiktigt, men tydligen inte tillräckligt. Plötsligt släpper bakdelen av bilen och jag finner mig själv parera åt höger och vänster både en och två gånger innan bilen till slut stannar när framdäcken äntligen får fäste i gräset i väggrenen och bromsarna då äntligen kan gripa in.
Ja, mina händer skakade en hel del när jag äntligen kunde släppa panikgreppet om ratten. Men samtidigt var jag också väldigt tacksam över att allt gick bra, jag var hel och bilen var hel. Det var bara att backa upp på vägen och sakta, sakta fortsätta resan in till jobbet.
Konstaterande: Jag behöver en uppfräschning av halkörning.
Vad göra? Jo, jag kommer ta, om tillfälle infinner sig under vintern, närmsta stora hala parkering till att öva.

Yeeeeiiihaaa!! Here I come!!

I'm back!

Igår kl. 14.35 landade vi på Arlanda och möttes av minusgrader och snö. En smått chockartad upplevelse för oss som plaskat i Medelhavet och legat på beachen och haft det gutt den senaste veckan... Men men, det är tillbaka till verkligheten som gäller nu så det är lika bra att digga läget.

Vi mjukstartar ialla fall veckan med att vara lediga idag. Kändes som att vi behöver det för att komma ikapp lite. Kylskåpet behövs fyllas på och ett klädberg måste tvättas igenom. Dessutom står ju ett halvbyggt garage där ute och längtar efter Johans hamrande... ;) Pappa har snickrat lite nu när vi varit borta men den sista biten panel på utsidan saknas fortfarande. Eftersom solen faktiskt skiner idag så passar det perfekt med lite utomhusarbete, så Johan ska ge sig på det alldeles strax. Jag själv ska åka och handla mat. Gissa om jag saknar kockarna och servitörerna på Le Chiraz (en av restaurangerna vid vårt hotell) just nu?!

Har för övrigt kikat lite snabbt igenom bilderna vi tog under veckan. En sisådär 460 stycken blev det plus några filmer... Det kommer ta en liten stund att välja ut favoriterna, men jag lovar att jag kommer lägga upp en hel del på numo.se sen. So long!

Hej på ett tag.

Det jobbiga med att resa hemifrån och utomlands är att man måste packa en väska som ska täcka alla ens behov i klädväg under tiden man är borta. I vårt fall inkluderar det just nu allt från värmeböljor till kyliga kvällar. Det är knepigt.
Men snart är vi på g ialla fall och det ska bli så skönt!

Hoppas ni klarar er utan mina blogginlägg en stund nu, men vi ses och hörs snart igen! ;)

Kram på er!!

Porträttfoto, någon?

Imorgon ska jag fota porträttbilder inför ett projekt som jag och två jobbarkompisar startat upp. Lite nervöst är det för jag har inte fotat så mycket porträtt innan (det är ju oftast inte så många som vill posera framför kameran, tyvärr) men nu har dessa människor inget val så jag och Pentax kan leka hejvilt! ;)

Projektet, för övrigt, som vi jobbar med vill jag inte avslöja för mycket om än men idéerna till det tog fart i och med varslet på jobbet och nu fixar vi med detta för vår framtida marknadsföring av oss själva kan man säga... Det är en kanonidé och vi hoppas verkligen på ett bra utfall i slutändan. Men nog sagt om det nu, jag får berätta mer vid ett annat tillfälle.

Åter till porträttfotografering. Sitter och letar igenom mina foton och kan konstatera att jag inte har så mycket urval gällande just porträtt... Älskade lillayster Anna är nog den jag har flest bilder av, men så är hon ju också ganska van vid mig och mina fotograferingstokigheter. Kommer ihåg att hon fick ställa upp som modell redan när jag som 11-åring hade fattat tycke för det här med kameran (Anna var då runt 6) och sen blev hon inkallad som modell igen en sisådär sju år senare när jag gick fotokurs i gymnasiet (då tyckte hon inte att det var inte lika kul längre). Sen jag tagit upp det här med fotograferingen igen nu på senare år (guu så gammal jag lät nu!) så har hon självklart fått vara med en del igen. Bilden ovan är en av mina favoriter på henne. Ansiktsuttrycket och den lilla blomman i munnen, ja det ser bara för skönt ut! Tack kära syster, what would I do without you?! ;)

Snart är det vår tur!

Ännu en helg har svischat förbi. Måste de gå så fort? Jaja, nu är det ju inte lång tid kvar till vår honeymoon ialla fall och då blir det lite längre ledighet än två dagar att se fram emot! :)

Medan andra har varit utklädda och gått på halloweenfest i helgen har vi kommit ännu ett snäpp närmare ett färdigt garage. Vår helg har nämligen bestått av målning och snickrande. Nån som hört det förr? Jag börjar nästan känna mig tjatig här och samtidigt småfnissar jag åt vilket händelserikt liv vi lever! Hehehe...
Men som sagt, snart är det vår tur att uppleva lite, fara ut i den stora vida världen och ha det gött. Då kan ju alla som festade i helgen sitta på sina jobb, sucka och beklaga sig. Skratta bäst den som skrattar sist! Moahahaha.... ;)