Bambi på hal is.

För nio och ett halvt år sen tog jag körkort. Det betyder att för nio och lite mer än ett halvt år sen gjorde jag min halkkörning.
Med tanke på att det sen dess har skett klimatförändringar som gör att vi inte får speciellt mycket till vinter i denna sydöstra del av Sverige och att jag dessutom gått och blivit mer eller mindre senil så kan ni säkert själva lista ut vad resultatet blir; Ångest vid halt väglag och inte minns jag hur fasen man ska hantera en bil som är på väg att köra av vägen i halkan.
Detta var hursomhelst vad jag utsattes för igår morse.
Jag visste att det var halt och körde försiktigt, men tydligen inte tillräckligt. Plötsligt släpper bakdelen av bilen och jag finner mig själv parera åt höger och vänster både en och två gånger innan bilen till slut stannar när framdäcken äntligen får fäste i gräset i väggrenen och bromsarna då äntligen kan gripa in.
Ja, mina händer skakade en hel del när jag äntligen kunde släppa panikgreppet om ratten. Men samtidigt var jag också väldigt tacksam över att allt gick bra, jag var hel och bilen var hel. Det var bara att backa upp på vägen och sakta, sakta fortsätta resan in till jobbet.
Konstaterande: Jag behöver en uppfräschning av halkörning.
Vad göra? Jo, jag kommer ta, om tillfälle infinner sig under vintern, närmsta stora hala parkering till att öva.

Yeeeeiiihaaa!! Here I come!!