Jag - snart en desperat hemmafru?

Som jag tidigare berättat är jag uppsagd från mitt jobb fr.o.m. första april och har nu sex månaders uppsägninsgtid som sakta (?) men säkert räknar nedåt. De senaste dagarna har jag och några till från jobbet fått gå hem tidigare, närvarobefriade som det heter, för att vi helt enkelt inte haft några arbetsuppgifter kvar att göra. Idag är jag t.o.m. helledig för att jag ska få lite mer att göra på måndag. Skönt på ett sätt, men samtidigt så jäkla tråkigt när man tänker på anledningen till att jag är hemma.
För bara ett halvår sen var vårt kontor fortfarande fullt med folk, det pratades och skrattades en massa, vi jobbade och hade kul. Idag är vi knappt 20 pers kvar (mot tidigare ca 60), det är tyst och kontoret känns nästan öde. Det är så sorgligt. Dumma företag som tar såna här dumma beslut. :(

Att sluta tidigare och därmed vara hemma mer har gett mig en liten inblick i mitt kommande eventuella arbetslösa liv. Och jag känner mig som en hemmafru! Det är städa, tvätta, handla och laga mat som gäller. Ok, det kan väl kanske funka ett tag, men pågår detta en längre tid kommer jag fasen få panik! Jag måste försöka få in lite grejer i "schemat" som jag faktiskt gillar att göra också, t.e.x träna, fixa med inredning och åka på fotosessions...

Så nu har ni en anledning till varför bloggen nästan svämmat över med inlägg den senaste tiden. Hoppas ni hänger med i svängarna. ;)
På måndag får vi förhoppningsvis besked om hur situationen på jobbet blir den kommande tiden. Då försvinner nämligen ytterliggare fler arbetsuppgifter och då vet vi inte riktigt vad vi ska göra.
Men fram tills dess har jag tre lediga dagar framför mig. Och idag står städning, rabattrensning och mathandling på schemat.