Man brukar ju säga att man antingen är en katt- eller hundmänniska och jag har alltid sett mig som en hundmänniska. Har ju levt med hund i halva mitt liv så det är kanske inte så konstigt.
Har funderat både en och två gånger på att skaffa egen hund sen jag flyttade hemifrån men alltid kommit fram till samma svar; tiden finns inte, så det har inte blivit av.
Men husdjur är ju ändå trevligt att ha så förra året bestämde jag & Johan att vi skulle bli med katt. Ja, min misstänksamhet mot katter till trots. Har alltid känt att det är djur man inte kan lita på (man har ju åkt på sina smällar) men jag ville ge dom en chans. Jag var ju trots allt hundrädd innan mamma & pappa köpte en hund till familjen så man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Sagt och gjort. Vi köpte och läste kattböcker (seriöst va?) och sen kom Emil till oss i december. Han förändrade min syn på katter totalt. Som ni vet skaffade vi ju en till katt, Lill, några månader senare så uppenbarligen gjorde han ett gott intryck. :)
Nu fattar jag ju deras kroppsspråk bättre och vad min syn på katter har förändrats! Som sagt, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig...
När grannen frågade om jag kunde vara hundvakt åt deras valp i två dagar svarade jag utan att tveka ja. Passa en hundvalp, hur mysigt är inte det liksom?! De är ju så söta och gosiga.
Att de även är busiga, har ett ständigt kli i tänderna och är småtrotsiga hade jag tydligen glömt. :)
Igår (dag ett av hundvaktningen) kom jag på mig själv tänkandes att jag saknade mina självständiga katter. Emil & Lill, mina älsklingar. Och då slog det mig, har jag bytt sida? Har jag gått från att vara en hundmänniska till att vara en kattmänniska?
Kanske är det skillnad om det är ens egna hund också, förstås. Så jag tror nog att jag är båda.
En huttmänniska helt enkelt. ;)
Hutt, vilket lysande namn! Jag är också en huttmänniska :)
SvaraRaderaMen du? Visste du någon som kan tänka sig att ta emot en kattunge eller två? Det har kört ihop sig nåt totalt här :( Kattungarna finns kvar i området, jag skulle försöka fånga dem inatt, men så har katthemmet fått in ett ärende med minst 30 katter, så de kan inte ta emot denna mammakatt med ungar :(
Ungarna är troligtvis så stora att de inte behöver mamma, men jag har inte sett dem själv. Mamman behöver ju också komma in, så det inte bara blir fler. Men jag står helt hjälplös här, kan inte ta in någon själv och vet ingen som kan tänka sig ta in katter som kräver lite jobb heller :( Eländes elände. Å jag som har tusen tentor nu, har inte tid alls för att rädda katter egentligen :/
Men om du känner någon som kan tänka sig en liten "spott å fräs" som kommer bli supergo med lite tid, så säg gärna till!!! Är mamman den som jag tror så blir hon nog en jättekelen katt med lite tid, hon ser bara lite smårädd ut.
Ha en fin helg! kram Veronica
Kom just på att en hutt ju också kan betyda en sup... :D
SvaraRaderaJag är väldigt skeptisk mot katter, tycker de är söta och så men min morbror hade en hemskt lömsk katt i många år. Den bet till och med honom utan anledning ibland! Men med den rätta katten kanske man kan ändra sig. Fast jag har ju Higgins!
Han hälsar att om det ska göras några gräsänglar idag får du göra det åt honom! ;0) Han känner sig lite trött efter dagens operation och håller fortfarande på att återhämta sig med mig som sköterska. Börjar nästan tro att han utnyttjar situationen!!! ;0)