Flikar

torsdag 12 februari 2009

Pissigt.

Ibland har man bra dagar, ibland mindre bra. Idag har varit en mindre bra dag av många olika anledningar, tyvärr är det jobbet som varit den tyngsta stenen.
Har konstaterat att när man är i en sådan här situation som jag är i nu, snart uppsagd och med en eventuell arbetslöshet att fasa inför till hösten, så är livet verkligen en extrem berg-och-dalbana i känslor och händelser.
När man åker till jobbet på morgonen har man ingen aning om det blir en dag då man kommer gråta, skratta, vara förbannad eller helt likgiltig. Det är så tvära kast och det tär på ens psyke.

Min dag har, kort sammanfattat, sett ut som följer:
Under mina nio timmar på jobbet har jag både gråtit (tyvärr inte av lycka) och varit fly förbannad.
På vägen hem kommer nästa "bakslag" (ja, minsta lilla får ju bägaren att rinna över efter en sån här dag). Vägarna är snömoddiga och hala, så vi bestämmer oss för att skippa träningen ikväll. Man vill liksom inte köra onödigt mycket när vägarna är i detta skick, det räcker med 6 mil till och från jobbet. Så jäkla typiskt, jag som verkligen sett fram emot att träna ikväll!!! :(

Lite tur har jag idag ialla fall. Min kära mor bakade bullar tidigare i veckan och ringde och erbjöd oss fika ikväll.
Räddaren i nöden säger jag!
Så nu får det bli lite middag och sen en sväng över till mamma & pappa. Tur att de inte bor så långt bort! :)

3 kommentarer:

  1. Föräldrar kan va det bästa som har hänt såna dagar :)
    Hoppas att det löser sig för dig snart! Jag håller tummarna och gör vad jag kan ;)

    SvaraRadera
  2. Ja vad skulle man göra utan sina älskade föräldrar? De må ha varit jobbiga mot en i tonåren (enligt en själv då ;)) men nu när man växt till sig lite inser man ju att de är ens hjältar! :)
    Hehe, det låter bra det! :)

    SvaraRadera
  3. Jag gick igenom samma skit (ursäkta språket) i höstas och det hela slutade med att jag blev av med mitt jobb. Jag mådde verkligen jätte dåligt och gråten och paniken var närvarande varje dag...tur att toaletten var nära kontorsplatsen! Hursomhelst, jag vet vad du går igenom och jag vet hur jobbigt det är och framförallt hoppas jag att allting kommer att lösa sig på bästa tänkbara sätt! Önskar dig lycka till och håller tummarna för dig :)

    SvaraRadera