Rådjursbesök.

I fredags kväll stod plötsligt ett rådjur utanför vår altandörr och kikade in på oss.
Gissa om vi blev förvånade?!
Rådjur är ju så skygga i vanliga fall men denna lilla tjej (tror det var en tjej ialla fall) såg ut som om hon ville komma in och lägga sig på golvet framför braskaminen.
Det var förstås kul att få se ett vilt djur på så nära håll men samtidigt misstänkte vi att det var något som inte stod rätt till. Att hon kanske var hungrig och utmärglad eller sjuk.

I brist på äpplen provade vi att ge henne havregryn, men det var inte intressant. Hon nafsade mig i fingertopparna istället.
Sen provade vi ge henne potatis istället och det var bättre!

Efter att vi sett att hon åt av potatisen tänkte vi att hon kanske skulle skutta iväg ut i naturen igen men det hade hon minsann ingen lust med utan hon gick omkring på vår tomt i några timmar istället. Vi såg henne liggandes både utanför altanen och ytterdörren.
Men när vi gick och lade oss var hon borta. Ute i naturen igen, hoppades vi.

Dagen därpå berättade ena grannen att det lilla rådjuret hade hittats, väldigt svag, hos en annan granne och att det dog strax därefter. :(

Det blev tyvärr ett sorgligt slut på historien och jag försöker trösta mig med tanken på att det är såhär det går till ute i naturen. De svaga dör medan de starka överlever.

Jag hoppas lilla Bambi har det bättre i rådjurshimmelen. Vila i frid.